Förtryck i grupper

---

Det är någon som har sagt att en människa inte är demokratisk om hon inte engagerar sig i de beslut som fattas. Här kan man säga att det inte räcker med att engagera sig i besluten utan engagemanget måste sträcka sig till hur besluten kommer till. En demokratisk process kan ibland kräva mycket tid, i synnerhet om det är kontroversiella frågor på dagordningen. Då gäller det att alla är beredda att avsätta den tid som behövs för att demokratin ska fungera. Tyvärr saknar vi allt för ofta tålamod med den demokratiska processen och försöker skynda på den på olika sätt. Detta leder ofelbart till att vi medvetet eller omedvetet börjar förtrycka oss själva och vår omgivning. Istället för att sakligt argumentera för vår åsikt med hjälp av objektiva fakta tar vi till mer eller mindre fula knep för att vinna diskussionen. Här följer några exempel som lyfts fram under diskussioner och utvärderingar inom plogbillsrörelsen.⁶ En individ i gruppen kan:

• förstöra diskussionen genom att prata för mycket, för länge och för högt; om någon börjar att dominera "scenen" genom att prata mycket och länge så tar den personen samtalstid från de övriga. Diskussionen övergår till en monolog och många tankar och åsikter riskerar att gå förlorade.
• föra diskussionen från ämnet genom att lyfta fram egna favoritfrågor.
• trycka ner andra genom att påpeka varje fel i dennes uttalanden och lyfta fram varje undantag till en generalisering
• upprepa med andra ord vad någon redan sagt.
• använda sig av utpressning. "Jag får väl lämna gruppen då." eller "Då är jag inte intresserad av att bidra med / låna ut min / göra....."
• flörta: använda sexualitet för att manipulera.
• visa ointresse: hindra möten genom att komma försent, gå mitt under sammanträdet, byta ämne under diskussioner eller vara allmänt flamsig.
• grinighet: vara negativ till alla förslag och idéer.
• beskyddande: lägga armen beskyddande om t ex en kvinna eller någon yngre.

Andra tekniker som används för att kontrollera diskussioner är att ge varje deltagare ett visst antal tändstickor e d som man bryter efter varje inlägg man gör. När alla stickor är brutna har man förverkat sin rätt att tala mera. För att upptäcka hur samtalet går i gruppen kan man pröva att kasta ett garnnystan mellan talarna. Den som kastar garnnystanet håller kvar i tråden och när mötet är slut kan man se vilka som varit dominerande och vilka som inte tagit så stor plats i samtalet.

Om folk avbryter eller kommenterar när någon talar kan man motverka detta genom att den som talar håller ett föremål, t ex en sten, i handen som då på ett tydligare sätt markerar att man har ordet och därmed har rätt att ostörd tala till punkt. När man är färdig lämnar man över den till nästa person eller lägger den i mitten av gruppen.

Om man vill motverka förtryckande kroppsspråk exempelvis himlande med ögonen eller demonstrativa gäspningar kan man pröva att hålla mötet med ryggarna mot varandra. Detta gör också att man blir mer observant på språkbruket och lättare upptäcker dolda undertoner. Dessutom är det ett utmärkt sätt att träna sig på hur man tar och passar ordet vidare inför t ex telefonkonferenser.